Fredag 15 september - livet stannar
Det gör så otroligt ont i hela kroppen, smärtan känns olidlig och ändå har både jag och Fredrik vetat att den här dagen skulle komma. Man kan aldrig förbereda sig och vi har fortfarande det värsta framför oss. Vi trodde att vi hade köpt oss mer tid än så här genom att strålningen fungerade så bra men cancern är otroligt aggresiv och den har redan återhämtat sig och är på väg att vinna!
Vi var in till 11:an i dag och tappade ut vätska genom porten i huvudet för att om möjligt kunna minska på trycket och kanske få se honom lite piggare. Livet han lever just nu är inget liv för någon och speciellt inte om man är 3,5 år. Vi avbryter behandlingen med bromsmedicinen och fortsätter med kortisonet.
Vår förhoppning om att få lite kvalitetstid tillsammans som en vanlig familj med lite dagis, jobb och öppen förskola har gått i stöpet och vi kommer nu att vara hemma för att ta hand om vårt älskade barn och göra hans tid så bra som det bara är möjligt...
Kramar Christina & Fredrik
Noel i Idre mars 2005
Om man kände ilska, frustration och hjälplöshet när beskeden har avlöst varandra så infinner det sig än mer nu men det svänger mellan det och apati och vägran att inse att det här är verklighet. Tyvärr så måste vi inse nu att läkarna sagt att det inte går att göra mer. Jag vägrar dock ge upp än. Jag hoppas innerst inne och kommer att fortsätta hoppas att det dyker upp en mirakelmedicin innan han drar sitt sista andetag. Det måste det! Jag kommer förbereda mig på det värsta men jag VÄGRAR ge upp hoppet! JAG VILL HA HONOM KVAR!
Det ovan är skrivet av morbror Johan på väg hem från Kina.
Jag vill inte lasa det du skrivit Kristina, det gor sa ont och att livet ar sa orattvist,ni ar sa fina foraldrar och ni kommer att gora allt sa fint for Noel.Jag vet det.
Hela mitt hjarta till Er. Gunnel
Det gör ont i mig att läsa det ni skriver.
Tänker på er...
varma kramar till er alla
//pernilla (som skrev igår)
Nej nej nej så här skulle det ju inte bli. Det gör så ont att läsa det ni skriver. 2005 var ett skitår för mig men det är inget mot vad 2006 har varit för er, pappa hade iallafall levt nästan ett helt liv. De ord jag vill använda gör sig inte i skrift förutom ett stort NEEEJ.
Många kramar
Irene
Vet inte vad jag ska skriva, det finns bara tårar. Livet är orättvist. Tänker på er!
Många kramar
Gunilla & Per
Man vill så gärna skriva några hjälpande ord men jag hittar inga. Allt känns så tomt. Man vill inte att det ska vara sant det man läser och hör. Jag hoppas innerligt att ni får den kvalitativa tid som ni så stort önskar och vill ha.
När jag pratar om Noel så säger jag ofta lite stolt "han är min gudson" och det kommer han alltid att förbli oavsett vad som händer. Fredrik och Cristina skulle ni kunna viska i Noels öra att hans gudfar hälsar och ge honom en puss på pannan från mig..
/Morgan ( Ammi hälsar )
Det gör ont i hjärtat. Vet inte vad jag ska säga mer. Tänker på er.
Kramar Annika
Jag blir så ledsen. För er. För Noel. Jag har följt er ett tag på bloggen - vi har setts som hastigast på lekterapin en gång.
Och vi tänker på er. Det gör så ont att det kan bli såhär. Och man blir så förbannad på denna jäkla cancer. Måtte ni få en fin tid tillsammans nu, den som är kvar.
Varma tankar,
Anna
Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag tänker på er.
Ester
Alfons frågade mig häromdagen om det inte kunde vara jul snart, han längtar så, redan. Det knöt sig hårt i magen och jag tänkte snabbt innan jag svarade "ja, vi firar jul nu älskade, om du vill, så att vi kan". För vad vet vi? Idag vet vi att vi lever, att vi har denna dagen att titta tillbaka på. Det handlar inte om något annat än just nu. Och gud, vad jag önskar att ni skulle få slippa. Som jag önskar att våra barn, er fina kille och Elsas fina storebror bara skulle få vara ett av de barnen som skulle få leva alla de där vintrarna med snö, så att han kanske tillochmed skulle tröttna på allt det där kalla. Jag älskar snö och bitande kyla, och ska i mitt hjärta bygga den finaste snögubbe till er son. Vi tänker på er!
Kramar från Catarina
Det gör så ont. Varför måste vi ge upp? Varför kan vi inte bekämpa den där elaka cellen och behålla de finaste vi har, våra barn? Det är så orättvist och man kan bara gråta. Och vi gråter och tänker på er.
Kramar från Katalin och resten av familjen
Ni finns i våra tankar, kramar till er alla. Varma hälsningar Ann-Helen med fam
jag vet inte vad jag skriva egentligen. det gör så ont att läsa.... hur är det då för er?
har själv en 4-åring & jag varken kan eller vill förstå.
kan inte fatta att jag skriver det här till er, men jag hoppas att ni får en fin tid med er lille noel & lilla elsa.
tänker & gråter med er...
kram mia
Det bara knyter i magen när man läser detta fy fan för denna hemska sjukdom. Våra tankar finns hos er Kramar från oss här uppe i Tärendö
Jag blev så ledsen för Noels och er skull när jag gick in nu ikväll. Jag vet inte riktigt vad jag ska säja... Det finns ju inte så mycket att säja för den delen.
StyrkeKramizar
Lena i Malmö
Kära ni jag går sönder när jag läser. Kramar Mina tankar är hos er hela tiden
Alla ord känns så futtiga, men jag tänker på er och känner för er!
Kram!
Jag säger som föregående man går sönder när man läser. jag har varit med om det här förrut och det gör så ont så ont
gråter och tänker på Er.
Många kramar Ingrid
Kära vänner! Vad skall man säga eller skriva. Alla ord blir så fnuttiga i allt det Ni går igenom. Har själv en dotter som har cancer i ett ben. För henne har det gått bättre: Hon är färdigbehandlad och är på väg tillbaka. Hon är 18 år och förstår precis vad det är som händer. Och om all oro utifall det kommer tillbaka för det kan ju ingen garantera. Fick se er blogg via Alfons. Själva har vi skrivit och skriver fortfarande blogg på www.nallesresa.se där finns det mycket annat att läsa om just barncancer. Bloggen heter Boel och Stefans dagbok.
Jag tänker på Er och när jag läst allt ni skrivit så är kinderna åter igen blöta och ögonen har svämmat över, jag kan inte räkna för vilken gång iordningen under detta år.
Vi känner så mycket med Er. Kramar i massor.
Boel, Stefan, Mimmi och Christopher i Västerhaninge
Jag gråter när jag läser detta. Tänker på er hela tiden.
Många kramar
Kerstin och Hasse
Jag bara skriker NEEEJ och mina tårar sprutar...
hejsan jag har börjat följa eran blogg nu idag....tack vare alfons blogg.
jag kan inte förstå vad ni går igenom och jag blir bara tom i hela kroppen...alla dessa underbara barn och så måste de ha så ont.
Er son verkar vara en underbar liten kämpe och han har verkligen fått kämpa och han kommer att kämpa till slutet för er och med er.
/maria
Hej!
Vi är så ledsen för er skull!
Det är omöjligt att förstå att
sådant här händer. Ett barn är
ju så "nytt" och oförstört.
Vi är så, så ledsen.
Åsa, Lars och Anton
i Hudiksvall
Jag vill ringa men vet inte vad jag ska säga. Jag skriver istället. Jag har inga ord för vad jag känner. Livet är ORÄTTVIST!!!!!!!!!!! Noel har inget gjort, han är så oskyldig.
Jag pratade med Madde precis och hon berättade innan jag läste bloggen. Allt stannade. Kan inte ens föreställa mig hur ni känner. Ingen vill ju överleva sina barn. Barnen är ju ens allt, ens universum. Jag lider så med er och Noel.
Jag hoppas att Noel slipper lida mer och kommer till ett bra ställe där han mår bra. Därifrån kan han skicka oss signaler som gör att vi känner något i själ och hjärta och tänker på honom. Han kommer finnas i mitt hjärta för evigt. En sån fin kille.
Mitt meddelande stärker er inte alls men jag känner jag måste skriva till er.
Jag kommer till er nästa vecka för att vara med er och Noel. Jag finns här för er även om jag inte vet hur. Ni är mina vänner och vänner finns för varandra i vått och tort.
Om jag hade kunnat så hade jag skickat massor av tröstande och helande kramar till er och Noel.
/Nadja
Tårarna bara rinner, fy fan alltså... vad skriver man... tänker på er jättemycket och det ni kommer få gå igenom/går igenom, det bör ingen behöva gå igenom er.
Många kramar från Cissi
Min mor sa till mig att livet är för kort för att man bara ska sitta och titta på när det passerar..man gör sitt eget liv..
Ni har verkligen inte suttit och tittat på..att Noel fick cancern kunde ingen göra något åt..ni har gjort det bästa av den tid ni haft med Noel och ni kommer göra det bästa av det som är kvar..jag har alltid beundrat er för er styrka..även om ni nu inte känner att ni har någon kraft.. ni har funnits där för honom hela tiden..känn inte att ni skulle gjort det och det..allt ni missat..det viktigaste är ju att ni varit med honom då han han behövt er som mest..ni har aldrig vikt från han sida..ni finns för honom nu..det betyder ju mest för honom..att ha sina föräldrar hos sig, de personer som barn älskar mest..
/Nadja
Tårarna rinner och det gör så ont. Det går inte att förstå att detta måste hända och det går inte förstå den smärta det är för er. Vi tänker på er och skickar massor av varma kramar till er alla. Extra kramar till Noel från Ellen och Ida.
"När dagen är tung
och livet känns kallt
är det svårt att se
en mening med allt"
Det finns ingen mening.... Vi är många, många som följer er kamp. Men vi kan aldrig ens föreställa oss vad ni går igenom just nu. Vi önskar vi kan göra nått...man försöker hitta orden, men det finns inga ord...bara en massa varför?
Om solstrålarna försvinner hur ska då blommorna kunna fortsätta växa...
Sänder er styrka, värme och många många kramar
/E
Vi gråter.
Kramar Malin och Lena med fam.
Mitt hjärta svider och min mage gör ont. Mina tankar finns hos er. Jag känner inte er men jag känner med er.
Kram Petra
hej!
jag har varit inne på noels blogg några gånger. men det här beskedet ska inte någon förälder behöva få. det är grymt detta. njut av tiden ni har kvar hoppas på att allt vänder ändå.. trots beskedet..jag hoppas!
alla världens styrke kramar!
VARFÖR!? livet har inte ens hunnit börja innan det måste ta slut, finns ingen mening i det! finns inga ord för det. Maktlösheten... att inget kunna göra. Tårarna rinner, tänker på Er så mkt!
Massor av varma kramar till Er alla!
Du Christina vet ju vem jag är, men till dig Fredrik skriver jag att jag är norrbottningen vars son hjärtopererades i Lund i somras...
Ni vet den där styrkan som man hela tiden tror är slut....den är ju aldrig det. Kanske måste ni nu skrapa i botten men eftersom den hela tiden byggs upp finns de ju hela tiden kvar lite som ni kan använda nu när ni fyra behöver den som mest. Ni vill att ni ska ha det så fint ni bara kan nu, och det kommer ni att ha. Sen fylls styrkan på, att veta det tycker jag är så skönt.
Jag tänker på er idag.
Kramar Teresa
Tårarna rinner...
Finns inga ord... Tårarna rinner och det gör så ont att läsa!
Jag tänker på er!
Styrkekramart från Emelie
Känner och lider med Er.Hoppas att ni får styrka att ta er igenom denna smärta och rädsla ni måste ha.Hoppas innerligt att Noels sista tid blir smärtfri.
Är själv mamma till en son med hjärntumör
Livet är så orättvist! Varför händer detta ett litet barn? Vi har följt er blogg den sista tiden och haft er i våra tankar. Vi förstår inte vad ni går igenom, men vi kan ana hur det känns när vi ser på våra egna barn och om något skulle hända dem.
Det ni skriver gör ont att läsa och tårarna rinner. Inga ord kan trösta.
Ta hand om varandra.
Kramar Anders & Camilla
Stina!
Vi pratade igår men det finns inga ord att säja. Det finns inga sätt att hjälpa eller göra något bättre. Jag skulle önska jag kunde komma med snö till Noel åtminstånde.
Vi är så ledsna här på Näset men vet att det är inte en bråkdel av er sorg. Ni vet att vi finns här för er och det är bara att ringa närsomhelst, vi kommer.
Krama alla från oss!
Annika
Åhh vad jag lider med er!! Mina tårar vill inte sluta trilla på mina kinder och det gnager i mig hela tiden... Jag hoppas innerligen att Noel kan få vara smärtfri den tid han har kvar här hos er, och att han kan få känna sig lugn. Ni är enastående människor du och Fredrik, så Noel och Elsa har tur att ha er som mamma och pappa. Jag vet att ni gör allt för att han ska få det så bra det bara går, och jag önskar det fanns ngt jag kunde göra för att lyfta lite smärta och ångest från era axlar.
Vi finns alltid här för er när ni vill, det är det vi vänner är till för!!
Alla ni känner här i byn sänder sina varmaste hälsningar och ni finns i allas våra tankar dag som natt
Varma kramar Maria, Thomas, Simon o Jonathan
Ni är i våra tankar. Ta hand om varandra.
Karmar Ulrika, Joacim, Tove, Moa och Gry
Det gör så ont att höra om Noel. Jag vill inte tro att det är sant. Får livet vara hur orättvist som helst?! Tydligen! Ingen, absolut ingen borde behöva gå igenom det ni gör nu.
Hoppas innerligt att ni får en bra sista tid tillsammans.
Ni vet inte vem jag är och jag vet inte vem ni är. Men jag blir så ledsen när jag läser om Noel att jag måste skriva några rader. Jag tänker på er och känner med er och nu tar orden slut. Jag kan inte beskriva vad jag känner, fy...
En stor björnkram till er och jag hoppas att ni på något sätt finner styrka att hantera allt det svåra.
Sitter och tänker på er hela tiden. Går och tittar på mina älskade små barn när de sover sött i sina sängar. Vad lite de vet, kanske lika bra det. Vem förstår ändå, vuxen som man kallas...
Jag trodde inte jag kunde gråta längre, något jag förbannat länge. Klumparna blir så mycket större och svårare att bli av med. Men nu kommer tårarna.
Jag har beundrat er som föräldrar ända sedan ni fick Noel, alla prövningar ni gått igenom. Och Noel- världens mest envisa grabb.
Jag vet inte vad jag ska tänka, allt bara stannar upp. Man trodde och ändå inte, sommaren gick ju ganska bra.
Jag kramar och pussar Ida och Albin och tänker på er och att det lika gärna kunde vara vi som drabbats.
Ta tillvara all tid ni kan, krama Noel från mig och barnen.
/Niclas
Mina tankar går till er.
/Melker
Tänker på er och vill muntra upp er att hitta kraft i varandra och i allt ni har gjort för att lilla Noel skulle få det bästa........
Jag tappar inte hoppet.......
många kramar
Hej!
Jag ser inte att skriva för alla tårar som bara väller fram. Ta hand om varandra och försök plocka fram de ljusa stunderna fast det är svårt. Livet är förbaskat orättvist. Alla ord känns tomma just nu, men vi lider med er och tänker på er. Många kramar från Alvar och Ann-Britt
Fick precis läsa om er på Alfons blogg. Jag gråter så mycket för det beskedet ni har fått. Vad ska man göra? Vad ska man säga? Själv går vi och väntar och hoppas på att inte få ett liknande besked om Alfons. Men man ser ju hut verkligeheten är och vet att det är en avskyvärd sanning som kommer allt närmre en hela tiden. Men jag vägrar tappa hoppet. Allt kan hända. Mirakel sker trots allt. Jag vet inte vad jag ska säga till er. Kämpa! Hoppas!... Tänker på er med hela mitt hjärta. Det är bara ord och i den här situationen känns dom hopplösa. Jag känner inte er men kan känna vad ni går igenom. INGEN ska få gå igenom det här. Allra minst föräldrar och barn. Det är så fel. Så jävla fel. När man får svart på vitt så här att livet inte är ett paradis där barnen leker och har rolig, det känns så orrätvist. Livet ska ju vara ett paradis där alla mår bra och cancer ska inte vara ett ord som barn vet vad det betyder eller varit i närheten att ha upplevt det mörker som det kastar över en. Jag önskar så att det var något man kan göra. Att man kunde komma på en medicin som räddar våra underbara barn och vuxna som försvinner ifrån oss i denna äckliga, hemska, onda sjukdom. Det enda jag känner jag kan göra är att skänka pengar till forskningen, vilket jag gör (är vän för livet i barncanderfonden) eftersom jag inte är en framstående forksare. Jag vädjar till alla som läser denna blogg att skänka pengar till forskningen. Det krävs så lite ifrån en för att stödja något så här viktigt. Det finns många som undrar vad man kan göra. Bidra till att utrota denna epedemi som det nu börjar blir genom att skänka en slant. Det behöver inte vara mycket men allt hjälper. Tänk på er egen framtid, på era barns. Cancern måste utrotas...
Alla mina tankar går till er. Ifrån djupet av mitt hjärta, jag är hemskt ledsen för att ni ska gå igenom detta. Det är inte rätt.
Ta hand om varandra.
Tårarna rinner, klumpen i bröstet är stor..
Det finns inget man kan säga.
Tänker på er alla och skickar ett fång med kramar!!
/Anki, Fredrik ,Kajsa och Maja
Hej allihopa!!
Kan knappt skriva för tårarna bara forsar ner på mina kinder. Christina jag vill inte förstå vad jag just har läst! Tänker på Er dagligen och tittade efter Er i onsdags när vi var i Lund. Blev egentligen lite glad av att ni inte var där för då drog Melker & jag slutsatsen att Noel säkert mår bättre nu. Tittar fortfarande till Er här på bloggen var och varannan dag. Melker kommer och säger just nu i mitt öra, "mamma hälsa så mycket ifrån mig". Maja hälsar också såklart till sin "lilla Noel" som hon säger!
Många kramar ifrån oss alla i Kristianstad
Christina skriv gärna några rader om du vill och orkar förstås till mig på min mailadress.
Min adress är pipps38@hotmail.com
Hej Christina o Fredrik!
Har suttit och läst alla kommentarer som kommit till er dom senaste dagarna. Ni har verkligen många som tänker på er! Det har vi gjort hela tiden också även om vi inte skrivit...det är så svårt och så hemskt och så orättvist det som drabbat er alla! Jag har tänkt länge på vad jag skulle kunna skriva som tröst men jag hittar ingenting...INGENTING. Det ända jag vet är att du, Christina är en stark människa och att du och Fredrik är trygga i varandra, att ni har lilla Elsa och en fantastisk familj och många vänner. Hoppas att det kan hjälpa er igenom den ännu svårare tiden som väntar.
Vi tänker intensivt på er allihop. (Kan det hjälpa?) Många kramar/ Carina, Gunnar, Gustav o Markus
Vet inte vad vi ska skriva, vi är så ledsna så ledsna. Vi tänker på er hela tiden.
Många Kramar
Åsa, Thomas, Hannes och Noel
hej kompis!
tänker på dig!
hannes
Trodde inte det fanns så många tårar.
Jag har ofta mardrömmar, hoppas detta är en sådan och att jag snart vaknar upp och förstår att allt bara var en dröm. Kanske jag vaknar av Noels och Albins skratt när de har spottävling.
Tänk om mina tårar vore snö, då hade jag skapat ett vinterland vid detta laget.
Ni finns med mig i mina tankar, hade hoppats att jag kunde göra något för er.
Tusen å tusen varma kramar från Anna
Varför, varför, varför.....en liten gosig kille i sin bästa ålder för att börja förstå livet runtomkring....och så får han stiga av på nästa station....inte följa med vidare på livets resa. Så grymt...så fruktansvärt orättvist!! Tårarna rinner och det är svårt att samla tankarna. Vad skall man trösta Er med som går igenom allt detta?? Ni finns i mina tankar mest varje dag och jag skickar de varmaste kramar som finns till Er alla!
Jag ser en lycklig liten kille på den där bilden. Hans mamma och pappa har gett honom den finaste gåvan av alla- livet. Det finaste ni kan göra nu är bara att älska honom, varandra och hans syster- alltid. Hittade hit via Alfons blogg och mina tankar går till er.
Kära Christina och Fredrik!
Jag kan inte släppa tankarna på det som ni fått uppleva under 2006 och jag önskar att jag kunde hålla om er båda och ge kraft. Låta er falla för en stund för att orka finnas till för Noel och Elsa.Som många skrivit tidigare så finns det inga ord, inga tankar som lindrar den smärta som ni genomgår just nu. Vi kan bara stå bredvid och hoppas att ni får lite styrka från oss och våra tankar på er och kämpen Noel.
En liten kille ska ej behöva utsättas för detta och jag förstår att han är mycket speciell och viljestark.En liten fighter. Noel kommer att alltid finnas i mångas hjärtan genom att ni orkat och låtit oss få följa er kamp på bloggen..
Ikväll tänder vi ett ljus för Noel och hoppas på ett mirakel. Noel är fortfarande vid liv och jag vet att han har den bästa tiden kvar med er, sina föräldrar, er familj och ert nätverk.
Ett liv behöver inte vara tiden man lever utan den tid man levt..
Kramar från oss i Jämtland.
PS!Hasse hälsar och är så ledsen för er skull.
Det finns inte ord för det ni går igenom. Vi tänker på er.
Åsa, Lars och Sebastian i Övik
Livet är inte rättvist, inte ens i närheten. Finner inte ord.
*många styrkekramar*
Jag vill bara säga att jag tänker på Er.
Läser nästan varje dag. Ni är fantastiska. Jag hör av mig snart igen.
Jättekram till Er båda.
Anna.
Så fruktansvärt! Att det bara kan få vara så här för våra älskade barn. Har själv barn i samma ålder och vill inte bara tänka tanken som är verklighet för er.
Massor med kramar.
Har följt er från allra första början från hopp till förtvivlan. Ni är helt fantastiska. Tänker på lille Noel i denna svåra tid. Livet är verkligen inte rättvist. Finner inte fler ord på vad man känner. Tänker på er....
Kram Ann-Sofie
Trots att jag aldrig träffat er så gråter jag när jag läser. Det gör så ont. Ingen ska behöva gå igenom det ni går igenom, det ni är i, det ni kommer gå igenom. Jag sänder all min styrka till er.
Vi om någon borde kanske kunna skriva ner några tröstande rader av kärleksfulla ord, men varje gång vi satt oss ner vid datorn så tar det liksom stop. Det är så mycket känslor och ord som dycker upp, hur ska vi någonsin kunna få ner allt i några meningar. Ni ska veta att ni finns i våra tankar.
- You are my rainbow throu the sky
You are my loved, little child
Show me the colours from your eyes
show me the pain and how its like
make me understand
make me feel
make me once again happy for real.
/cf
Många varma kramar.
Oj vad jag gråter, jag ska börja ge blod. Var starka!
http://app.blogg.se/index.bd?fa=tb.add&id=2057015